Mollbrinks Konst
Uppsala | Kungshamn

Kent Wahlbeck

AKVARELLER

De som har följt mig under dessa år vet att jag mest jobbat med masker och folksamlingar, färger, linjer, former och struktur i mitt måleri. Jag har utgått från några enkla geometriska former och byggt vidare. Från tidiga början tänkte jag ”teckna som Picasso och måla med Matisse färger”. Ett koncept som jag verkligen älskat. Även om jag också gjort massor av annat.

Efter min utställning här på Mollbrinks 2016 så ville jag komma vidare, hitta nya infallsvinklar, koncept och framför allt utvecklas och lära mig nya saker. Min utställning 2019 här var enbart abstrakta målningar och det är såklart mycket, mycket svårare att måla abstrakt. Ja om man inte bara vill kludda till det lite, kasta på lite färger som passar ihop och se vad som händer… ja man kan också vrida och vända på duken upp och ner för att se vad som blir bäst…

Men det är inte min tanke om abstrakt måleri. Snarare att det är en uppfinning som det går att leka med, som går att upprepa och variera, som helst inte liknar något annat och som lever ett eget liv. Att det nästan är en omänsklig uppgift och en omöjlig utmaning känns för mig riktigt spännande. Något att hugga tänderna i så att säga.

Min idé nu var att resa runt med akvarellfärger, block och penslar. Under vissa perioder vara på Bali och jobba från en bungalow, kanske i köket hos någon av mina kompisar i Turkiet eller på en terrass nere i Sydafrika. Bytlåna ateljé med någon konstnär i Berlin, Paris, London eller New York. Det kändes som alternativen var oändliga. Alltså, då för några månader sedan…

Hursomhelst så kom jag iväg till Izmir, 300 km söder om Istanbul för att hälsa på min vän Hasan och jobba med honom i hans ateljé. Jag anlände i Izmir den 17 februari och redan då var han på tårna, hade superkoll och vi gick in i självvald karantän, alltså redan vid den tidpunkten försöka undvika folksamlingar, åka kommunala transportmedel så sällan som möjligt och om, i så fall när det var lite folk i omlopp. Hålla distans och tvätta händerna varje gång man varit ute, inga fingrar i ansiktet osv.

Det mesta i denna svit är alltså målade i Turkiet, i Izmir i Hasans ateljé eller i hans kök. Resten gjorde jag när jag hade kommit hem till Sverige, då uppe Ångermanland hos några vänner. Där min självvalda karantän fortsatte.

Dessa 19 akvareller är en symbolisk början på något nytt, ja själva cirkeln är ju en symbol som förekommer i ritualer, symboliserar evigheten och odödlighet, de har förknippats med solen, månen, återfödelse och årstidernas växlingar. Och det finns magiska cirklar, bara för att nämna några exempel.

Jag har länge önskat att jag skulle kunna hitta tid och uppbringa tålamod att jobba med akvareller på ett djupare sätt. Nu fick jag massor av tid och det känns riktigt spännande. Nästan tre månader med att fördjupa mig i detta svåra arbete. Miljoner detaljer att hålla reda på. Sedan inte bara några mekanisk utförda cirklar med passare eller nåt utan använda de runda formerna som en utgångspunkt för att gå vidare och undersöka och se vad som händer.

Och föresten vem gillar inte lite runda former?

13/5-2020
Kent Wahlbeck